Skattkammarön

– Detta inlägg är i samarbete med Svenska Teatern –

Jag fick möjligheten att gå på Svenska Teatern igen för någon vecka sedan! Denna gång hade jag förmånen att få gå med vänner, något jag nämnde att jag saknade sist. Och tur var det att jag hade dem med, annars kunde det mycket väl ha blivit att jag inte alls sett pjäsen.

För denna gång blev själva gåendet på teatern en lite större utmaning än jag kunnat ana. Det slutade med att jag blev försenad och sprang barfota förbi Stockmann med skorna i handen ungefär 10 minuter efter att pjäsen börjat, och kom in genom dörrarna med andan i halsen. Som tur hade jag Lilli och Malle med mig, och de hade löst ut våra biljetter och gett min vidare till en av vaktmästarna, som väntade på mig och släppte in mig. Ironiskt nog ledde min försening till att jag fick sitta på första balkong istället för nere i salen. Där satt jag sedan ända till pausen och mådde, sedan mötte jag upp mina vänner och efter pausen satt jag i salen tillsammans med dem.

PRESS-skattkammarön-19
Jim porträtterades i denna dramatisering som en flicka / Pressbild, Foto: Cata Portin

Vi hade äran att se Skattkammarön. Jag har inte läst boken av Robert Louis Stevenson, men jag har sett Disneys Skattkammarplaneten så jag hängde med rätt bra. Och just Skattkammarplaneten råkar vara en av mina favoriter, så Skattkammarön lämnade mig inte besviken. Scenografin var det som gjorde mig mest imponerad. Man visste aldrig riktigt vad som skulle hända, med saker som öppnades och flyttades på sätt man inte kunnat gissa. Och man hoppade verkligen till när det smällde.

PRESS-skattkammarön-29
Pressbild, Foto: Cata Portin

Pjäsen var anpassad för barn, vilket gjorde att det kändes en aning övertydligt stundvis men jag är säker på att jag skulle ha varit grymt imponerad av pjäsen om jag varit lite yngre. Undrar om jag alls vågat se den i 7 års åldern, som är åldersgränsen. Då jag var så gammal såg man ”Det susar i säven” på Wasa Teater.

PRESS-skattkammarön-14
Pressbild, Foto: Cata Portin

Superkväll verkligen! Tror dock att jag inte ska göra om det där med att komma för sent… Det var en upplevelse jag bra kan vara utan 🙂

Höststart

Igår var sista dagen av årets åttonde månad. Igår blev också sista dagen som jag försökte blogga på en dator som varken hanterar Photoshop eller fixar ihop ett inlägg med bilder utan att hänga sig. Bland annat.

För igår blev jag ägare till en dator som symboliseras av en viss frukt. Ja, den frukten. Inte ett helt oproblematiskt ägande, på grund av prislappen som följer med, men jag har börjat inse att man måste våga lite för att vinna och situationen kändes inte längre hållbar. Jag lyckades skapa mig själv en chans att göra detta, och valde att nappa den också. Dags att börja investera lite i sig själv. Ingen annan kommer att göra det om inte jag tar steget först.

Detta är inget löfte. Jag har inte bloggat regelbundet över ett halvår i sträck sedan jag gick i högstadiet. Har försökt trycka restart flera gånger, men det har hittills inte hållit. Nu har jag i alla fall rätt verktyg, vi får se vad som händer!

Ratata-bloggträff

(jag måste börja med att poängtera att även om jag inte är sponsrad personligen så bör du som läsare vara medveten om att detta inlägg innehåller produkter som sponsorerats till Ratata, där jag för närvarande gör min praktik. TACK till Innocent, Dropp, Astra, Dermosil, Novellix, feministkids, Posterstories och Förlaget för att ni förgyllde vår bloggträff! )

En sak som hänt medan jag varit frånvarande är att jag gått och förvandlats till praktikant! Under sommaren kommer jag ha min praktik på inget mindre än Ratata.fi, den finlandssvenska bloggportalen som startades 2010 av bland annat Karin Lindroos. Just nu är det Nanó Wallenius och Jenna Vierinen som håller i trådarna, och medan Jenna är mammaledig är det Emilia ”Miilo” Nyberg som vikarierar henne. Blev verkligen så himla glad när jag fick jakande svar på min praktikförfrågan! (förlåt lärarna, det är ju inte egentligen praktik utan breddstudier, men tänker mig att människor kan leva med att jag ruckar lite på terminologin)

Nu ligger denna blogg inte på Ratata och jag är väldigt ny till hela deras #ratatafamiljen, som verkar helt himla mysig och inkluderande, men EstradpoesiFI ligger ju på Ratata. Så jag ser fram emot att lära känna portalen bättre i och med praktiken, eftersom en av baktankarna som fanns då vi startade den på Ratata var just att vi ville stöda finlandssvenskt och hålla oss rätt grounded i det.

Jag har redan hunnit börja praktiken faktiskt, och förra veckans tisdag hjälpte jag Miilo ordna Ratatas bloggträff i Helsingfors.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi började träffen på Lokal, där vi fick lyssna medan ägaren Katja berättade om verksamheten och svarade på frågor. Sedan tittade vi runt på allt fint som finns där och i alla fall jag önskade att jag hade haft mera pengar på kontot.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sedan gick vi vidare till galleri Creat, där vi fick se Ratatabloggaren Vanessas utställning ”Always invisible, never out of sight”. Den hänger ännu denna vecka, gå och se den om ni har möjlighet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag hoppade in ganska kvickt och det mesta var redan fixat, men Miilo fick mig verkligen att känna att jag var med i processen och att jag var viktig, även om jag sist och slutligen inte hann göra så himla mycket inför träffen. Den största uppgiften som föll på mig blev att skaffa något att dricka till kvällen. Efter lite funderande och mejlande var det Innocent som nappade på att sponsra oss med smoothies.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi fick alltså under bloggträffen ta del av deras nya produktserie med supersmoothies i tre olika smaker. Innocents smoothies innehåller endast frukter, bär och grönsaker samt tillsatta vitaminer, och jag kom att tänka på dem ganska snabbt efter att Miilo bad mig fixa sponsorering. Det är egentligen ganska intressant att reflektera över hur påverkad ens eget letande efter sponsorer blir av vad man upplevt och känner till. Jag upptäckte själv Innocent när de delade ut gratis smakprover av några smoothies på järnvägsstationen när jag var påväg till Österbotten med tåg. Efter det började jag se deras logo i butiken, tidigare hade jag aldrig lagt märke till den.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Min favorit blev Defence som innehåller mango, apelsin, pumpa och linfrön

En grej jag noterade med Innocents smoothies var att jag inte fick ont i magen av dem (bare with me, så ska jag förklara). En lång historia kort är att jag börjat misstänka att jag är allergisk mot banan. En stor grej för någon som aldrig varit allergisk mot något i matväg någonsin. Eftersom jag är ganska ny i hela allergitänkandet reflekterar jag sällan över vad saker innehåller. Samma sak på bloggträffen. Först efter nästan en hel flaska kom jag mig för att läsa innehållet. Banan bland annat. Väntade på den knipande magen som brukar följa, men den kom inte. Så jag vågade mig på en till, och när det blev en del flaskor över tog jag hem några. Inga problem. Vet inte om jag ska tillskriva det Innocent eller om jag kanske misstagit mig på hela allergi-grejen… Den som lever får se!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Astra, Dermosil, Novellix, feministkids, Posterstories och Förlaget

Förutom Innocent hade vi vattenflaskor från Dropp att bjuda på och sedan en goodiebag till alla som deltog. Hela kvällen var superrolig och jag blev ganska såld på gemenskapen som verkar finnas bland Ratata-bloggare. Träffade nya människor, fick nya infallsvinklar på olika saker och hade en så mysig och härlig känsla när jag började ta mig hemåt. Jag tror att denna praktik kommer bli super!

Det ska GÅ!

Det börjar vara ett tag sen. Ett tag som varit både skönt, frustrerande, stressigt, lärorikt och lite ögonöppnande. Det har legat några inlägg i mitt utkast som i princip varit färdigskrivna men aldrig publicerats, och det har funnits idéer. Men ett stökigt hem är i mitt fall ett stökigt sinne också, och när även mitt liv blev stökigt så blev allt lite för, i brist på ett bättre ord, stökigt. Kanske sommaren blir min stund att få ordning på saker!

Mitt liv har väldigt långt cirkulerat kring mina studier. Även om jag tvivlat på mig själv, fällt några tårar, insett att jag inte alltid är världsbäst på att prioritera och varit mera stressad än någonsin förr, känner jag att kulturproducentande (not a word, but hey, evolvement!) verkligen är urkul. Särskilt efter att ha varit med på årets inträdesprov till linjen och sett lite bakom kulisserna av hur intagningen fungerar. Det satte igång en tankeprocess kring mina egna kvaliteter, och när en av sökandena frågade vad vi ville göra som kulturproducenter fick jag upp ögonen för något som jag lite glömt bort under året. Jag har drömmar som knappast kommer ge mig en rak väg fram till mitt mål; och även om jag inte siktar mot samma mål som majoriteten av klassen gör, så gör det mig inte på något sätt sämre! Det hade jag kanske lite tappat under året.

Sommaren är egentligen här, men skolan är inte slut. Denna tjej tänker rocka några sommarkurser och har ännu lite fix och trix i skolvärlden kvar. Tyvärr är prokrastinationen extra stark denna tid, så det kommer bli lite kämpande men som man kan läsa på min vän Lillis arm: ”Det ska gå.”

(tänkte publicera månadssummeringar för mars och april i efterskott, så vet jag i alla fall själv vad jag sysslade med om jag skulle börja fundera)

Livet och jonglering

Pratade med en vän om att jonglera. Han sa att han kan jonglera med två bollar samtidigt, men ännu inte tre. Jag svarade att det väl inte är så svårt att jonglera med bara två bollar…

Insåg just att jag knappt klarar av en. Eller såhär, jag kan få upp rätt många i luften, men när jag ska fånga dem är det inte lika kul längre. Borde nappa tag i ett gäng människor med många bollar i luften hela tiden och be dem lära mig. Kanske det endast går i arv?

Får väl vara glad att jag inte jonglerar med ägg

Paris del 1 – ”Walks along the Seine”

Idag är det prick två veckor sedan jag kom hem från Paris. Dagen efter att jag satt fötterna på finsk mark igen, tuffade jag upp till Österbotten för att en gång för alla kurera mitt operationssår. Vilket alltså betyder sjukskrivning. Så under all denna tid som gått sedan det har jag bara tagit det lugnt, och drömt mig tillbaka till de härliga dagarna i underbara Paris!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi lät apostlahästarna jobba och gick på långpromenad en dag, mestadels längs Seine
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
”What’s in a name? That which we call a rose / By any other name would smell as sweet.” – Romeo & Julia

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA P3050063.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bron som syns i bilden med guldstatyer heter Pont Alexandre III, och den gav mig ett väldans huvudbry. Varför skulle fransmännen döpa en bro efter en rysk tsar? Vad hade han gjort för att förtjäna en bro? Wikipedia gav mig senare på kvällen svaret att tsar Alexander III var den som rodde i hamn den fransk-ryska alliansen år 1892. Så han fick en bro. En annan sak som Wikipedia också upplyste om, var att detta är bron som Rasputin försöker döda Anastasia på i den tecknade filmen Anastasia. Hon var förövrigt barnbarn till Alexander III också. Historialektionen slut och nyfikenheten stillad!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En lite mindre fotograferad del av Louvren

Verkligen så roligt att bara vandra runt utan någon tid att passa, och så skönt att slippa trängas runt de vanliga sevärdheterna som Eiffeltornet, Louvren och Notre Dame, vilka jag såg första gången jag var i Paris. Dessutom hade jag Sandra med mig, som fungerade som guide och det bästa sällskapet. En blandning av hälften local och hälften Finlandhemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En bild jag tog nästa dag, före vi hoppade på tåget ut till Versailles. Vi tog liksom igen all sevärdhetsträngsel där känner jag. Men bilder från den upplevelsen kräver sitt eget inlägg!

Månadssummering – Februari

Lite försenad kommer månadssummeringen för februari.

Februari kommer med alla hjärtans dag, runebergstårtor och fastlagsbullar, men ofta också kyla eller slask och gråheten består. Denna månad rullade på rätt fort utan så mycket intresse från min sida. Det var först i slutet av månaden jag vaknade till lite. Då av vad som kändes som en käftsmäll när mamma konstaterade att mitt operationssår blivit större och inte mindre. I samband med detta hände flera saker som gjorde att jag gick som på nålar hela slutet av månaden. Min kusin Linda och hennes pojkvän var och hälsade på ett veckoslut, och jag beställde biljetten till Paris också. Gick på ett Open Mic-tillfälle på det lokala biblioteket och bloggade om det HÄR.

Ögonblick från månaden
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fick dille på halarmärken helt plötsligt efter att jag använt halaren för första gången på Laskiaisrieha (fastlagsjippo? på svenska). Antalet har ökat stadigt under hela februari, och en kväll hade jag och Eemi sykväll med pizza framför gamla avsnitt av Gravity Falls.

IMG-20160209-WA0010 P2210278.JPG

P2210280 (1).JPG P2210284.JPG

P2240290.JPG
Både Tiger och jag låg lika klubbade samma dag som jag varit på besök till sjukhuset med mitt sår första gången. Han var trött, jag deppade och tröståt popcorn. Mood!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Såg ”Sånger vid randen av ett grått hav” på Svenska Teatern

P2260293.JPG P2260297.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Köpte byrån från IKEA jag länge suktat efter, och ordningen blev total! Eller ja, nästan i alla fall.
P2120209.JPG
Besökte Kiasma med min kusin Linda och hennes pojkvän. Där var det konst-tävling på gång

P2120215 (1).JPG IMG-20160213-WA0005.jpeg

P2060194.JPG
I början av månaden var köket faktiskt hundra procent rent en kväll när jag gick och la mig. Drömmen att vakna upp till nästa morgon!
P2190263.JPG
Lillebror hade Äldstes Dans-uppvisning så jag agerade stolt syster och fotograf, samt fick valsa med brorsan i lite för stora skor
Saker jag tänkt på

∴ Att denna dator jag har verkligen inte hjälper mig med bloggandet, snarare stjälper mig. Att kämpa emot teknik är inte alls kul.

∴ Skulle ha väldigt stor lust att efterapa dessa killar och se över allt jag äger och om jag verkligen behöver det. Har ett perfekt tillfälle att göra något liknande som kommer om någon månad.

∴ Hur Friends & Brgrs kommer ruinera mig någon gång i framtiden! Syndigt gott, och tyvärr lite för dyrt för att man ska kunna vara stammis. Testa deras pommes med aioli-dipp!

Tips och annat kul

∴ Gravity Falls sista avsnitt kom den 15:e februari. Tre säsonger av en helt fenomenalt bra Disney-serie finns alltså nu att se utan att behöva vänta! Både jag och Eemi hoppas starkt på mera, fast det verkar som att det är finito. Waddles ❤

∴ Hittade denna dikt om en bomb i Jakobstad när jag googlade. Orsaken till googlandet kom från att jag hittade ett blogginlägg om Jakobstad, där det sedan stod att där briserat en bomb under sent 1990-tal. Både jag och min pojkvän blev cirka lika chockade.

∴ Denna mamma som gör konst av hennes lilla 2-årings klott. Superkreativt och snyggt.

∴ Dessa omgjorda Harry Potter-böcker som har gjort mig mera fangirl över serien än jag någonsin varit förut. Skulle köpa dessa in a heartbeat om jag någonsin hittade dem till salu!

∴ Alf Rehn föreläste på Arcada i januari, och jag hittade en TED-talk han höll i Umeå. Fascinerande kille som för fram smarta argument på ett sätt som ibland är lite mera rättframt än man nästan klarar av.

Kvinnodagen och feminismens förkämpar

image58
Hittade bilden på Jennas blogg, och tyckte den var för bra för att inte dela vidare

Tänker att så många bloggare redan sagt detta så bra, så jag tycker ni kan ge dem lite trafik dagen till ära, och ta er en funderare. Miilo skrev ett inlägg där hon även länkade till läsvärda inlägg, på Filifjonkans blogg hittas detta inlägg och till Lady Dahmer kan man ju klicka in sig lite när som helst men för två dagar sedan skrev hon detta. Elsa Billgren skrev en hyllning till sin mamma, som jag tyckte var väldigt fin.

Har fått två gratulationer idag, en allmän och en privat. Den allmänna bara ignorerade jag, och den privata sa jag tack till. Borde orkat ta ton, borde förklarat, borde länkat, borde borde borde. Men min hjärna är mos idag efter resan och massa annat. Så tack till alla ni som alltid tar ton, alltid förklarar, alltid länkar osv. En dag ska jag bli som ni!

Passar också på att länka till EstradpoesiFI och improesi-dikten som DiZi lade upp idag. Den heter ”I wanna be a dog” och jag tycker den är så himla smashing. Ifall jag skulle göra en hyllning till någon, precis som Elsa Billgren gjorde, skulle den utan tvekan vara till Melinda. Allt vi diskuterar slutar med att jag går från diskussionen med mera kunskap än jag hade när vi började, och feminism ligger henne varmt om hjärtat. Kallar henne ibland min guru, och jag känner ingen som den titeln passar bättre än hon! Någon dag ska jag få henne att skriva en bok…

Sånger vid randen av ett grått hav

– Detta inlägg är i samarbete med Svenska Teatern –

Att gå på Svenska Teatern är inte något man gör en vanlig kväll i min familj. Dels för att teater inte är något som prioriterats så starkt inom familjen (tror jag faktiskt varit på fler föreställningar med skolan än på egen tid) och dels för att en resa till Helsingfors inte är något som händer varje dag när man bor i Österbotten. Så jag hade aldrig varit på Svenska Teatern tidigare, bara hört om den.

När jag nu skulle få gå på Svenska Teatern för första gången kändes det ganska stort, och dekoren gjorde mig verkligen inte besviken. Kände mig som inkastad i ett annat århundrade, och satt där och önskade att alla vips skulle få mera tidstypiska kläder. Önskade mig långa klänningar med mycket volym, frackar och höga hattar. Synd att det inte är dagens melodi!

Sånger vid randen av ett grått hav
Pressbild, Foto: Cata Portin

Pjäsen jag såg hette ”Sånger vid randen av ett grått hav”, och den tänjde verkligen på min uppfattning av hur man kan göra teater. För trots att det i första akten fanns flera stora bitar i olika format, så passades dom ihop och blev en helhet med flera olika dimensioner som jag tyckte blev väldigt intressant. Att man sedan i andra akten skalade av det mesta av det tekniska och hade en rätt statisk scenografi tyckte jag var bra för att få rätt fokus. Själva pjäsen fick mig att skratta, tänka efter, sitta med tårar i ögonen, vilja kramas och ibland allt på samma gång. Även om jag kanske inte förstod den till fullo, så tyckte jag väldigt mycket om flera av karaktärerna och kände att jag fick med mig mycket tänkvärt från pjäsen. Har ni möjlighet att gå och se den så gör det!

Sånger vid randen av ett grått hav
En av mina favoritkaraktärer till höger, Pasi som spelades av Mikael Andersson / Pressbild, Foto: Cata Portin
Sånger vid randen av ett grått hav
Presssbild, Foto: Cata Portin


Önskade dock att jag haft någon med mig, att gå på teater ensam kändes inte riktigt lika kul. Och att inte ha någon att diskutera pjäsen med efteråt saknade jag. Men jag är säker på att det blir fler besök ännu, och då ska jag se till att ha någon med mig!