Höststart

Igår var sista dagen av årets åttonde månad. Igår blev också sista dagen som jag försökte blogga på en dator som varken hanterar Photoshop eller fixar ihop ett inlägg med bilder utan att hänga sig. Bland annat.

För igår blev jag ägare till en dator som symboliseras av en viss frukt. Ja, den frukten. Inte ett helt oproblematiskt ägande, på grund av prislappen som följer med, men jag har börjat inse att man måste våga lite för att vinna och situationen kändes inte längre hållbar. Jag lyckades skapa mig själv en chans att göra detta, och valde att nappa den också. Dags att börja investera lite i sig själv. Ingen annan kommer att göra det om inte jag tar steget först.

Detta är inget löfte. Jag har inte bloggat regelbundet över ett halvår i sträck sedan jag gick i högstadiet. Har försökt trycka restart flera gånger, men det har hittills inte hållit. Nu har jag i alla fall rätt verktyg, vi får se vad som händer!

Annonser

Paris del 1 – ”Walks along the Seine”

Idag är det prick två veckor sedan jag kom hem från Paris. Dagen efter att jag satt fötterna på finsk mark igen, tuffade jag upp till Österbotten för att en gång för alla kurera mitt operationssår. Vilket alltså betyder sjukskrivning. Så under all denna tid som gått sedan det har jag bara tagit det lugnt, och drömt mig tillbaka till de härliga dagarna i underbara Paris!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi lät apostlahästarna jobba och gick på långpromenad en dag, mestadels längs Seine
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
”What’s in a name? That which we call a rose / By any other name would smell as sweet.” – Romeo & Julia

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA P3050063.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bron som syns i bilden med guldstatyer heter Pont Alexandre III, och den gav mig ett väldans huvudbry. Varför skulle fransmännen döpa en bro efter en rysk tsar? Vad hade han gjort för att förtjäna en bro? Wikipedia gav mig senare på kvällen svaret att tsar Alexander III var den som rodde i hamn den fransk-ryska alliansen år 1892. Så han fick en bro. En annan sak som Wikipedia också upplyste om, var att detta är bron som Rasputin försöker döda Anastasia på i den tecknade filmen Anastasia. Hon var förövrigt barnbarn till Alexander III också. Historialektionen slut och nyfikenheten stillad!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En lite mindre fotograferad del av Louvren

Verkligen så roligt att bara vandra runt utan någon tid att passa, och så skönt att slippa trängas runt de vanliga sevärdheterna som Eiffeltornet, Louvren och Notre Dame, vilka jag såg första gången jag var i Paris. Dessutom hade jag Sandra med mig, som fungerade som guide och det bästa sällskapet. En blandning av hälften local och hälften Finlandhemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En bild jag tog nästa dag, före vi hoppade på tåget ut till Versailles. Vi tog liksom igen all sevärdhetsträngsel där känner jag. Men bilder från den upplevelsen kräver sitt eget inlägg!

La vie est belle

Nu sitter jag vid gaten på flygfältet. Cirka 10 minuter tills vi börjar boarda planet. Efter tre dagars non-stop jobb med skolan, en massa stress som magiskt dykt upp i mitt liv och oro över resan kan jag äntligen slappna av. Ja, själva resan har faktiskt också stressat en del, mest för att jag aldrig flugit helt själv och när jag har flugit så har det varit med skolan, så allt i biljettväg har sköts via skolan. Det börjar också vara ett tag sen jag flög sist, så jag kom på tusen och åter tusen saker som kunde hända för att jag inte skulle komma iväg till Paris. Några av dem kan fortfarande hända, men jag tänker att om jag i alla fall kommit såhär långt så kan jag tackla de problemen.

Och i Paris möts jag av allra finaste Sandra. Det börjar så sakta gå upp för mig nu. Jag ska åka till Pariiiiiiis!!!

Bild från när jag senast var till Paris. Sista året i gymnasiet, vi skulle försöka öva på vår franska. Men ingen ville prata franska med oss… Mina hashtags var kanske inte hundra procent on point, inte min skärpa heller!

Hej fredag, gamla vän!

Sitter hemma efter en relativt lugn vecka i skolan, och känner mig mera slutkörd än någonsin. Bevisar ju bara för mig själv att det inte bara är skolan som tar energi, utan mycket annat också. Denna vecka har kommit med sina egna utmaningar, som jag inte riktigt var beredd på. Den har också kommit med en del guldkorn, som jag uppskattat väldigt mycket.

Veckans topp tre:

  1. I onsdags for jag, Katarina och Kevin iväg till Karis för att lilla taxen skulle få ha playdate med älskade Zambra. Lyckad playdate och jag fick en liten dos Melinda, vilket alltid pressar humöret till toppen!
  2. Min klasskompis My vill sälja sin lilla kompakta systemkamera, och jag har fått låna hem den för att testa den. Har länge velat ha, men aldrig kommit mig för. Nu kanske…
  3. I veckan möblerade jag om i mitt rum (igen) och fick det på samma gång ganska valpsäkert. För en som egentligen aldrig kunnat möblera om är det så kul att kunna variera!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Hann först idag testa kameran lite. Finaste lilla taxen blev självklart motiv! ❤

Hoppas på en lugn men produktiv helg. Från och med nästa vecka har vi lediga måndagar och fredagar, och nu när man ska sköta hushåll på samma gång som studier känns det som en gåva. Förbereder mig dock mentalt på förändringar.


A not so busy week, but a rather exhausted me. Some fun points during the week has included going with the puppy to Karjaa for a playdate with Melindas lovely dog Zambra, getting to try out one of my classmates for sale-camera for a week and refurnishing my room. Now the room is also sort of puppy proof. Feeling pretty ready for a calm but productive weekend!

 

Det börjar hända saker

Fakta: Jag har inte bloggat på ett tag.

Fiktion: Det är för att jag haft fullt upp.

Fakta: Det är för att jag varit trött.

Eller, om man säger så. De första veckorna efter radiotystnaden hade jag fullt upp. Med skolan mest. Med livet också egentligen. Sen i början av november blev jag opererad, och det är först nu jag börjar komma tillbaka. Ännu lite trött, men rätt taggad inför att ta tag i en del saker.

För det första är jag glad över att ha operationen ur världen. Jag opererade bort något som kallas Sinus Pilonidalis, eller pilonidalcysta. Jag har dragits med det sedan i juli, och nu först börjar jag se ett slut på hela karusellen. Konvalescenstiden efter operationen blev förlängd från två veckor till nu nästan två månader, så för bara några dagar sedan fick jag grönt ljus för att åka tillbaka till Helsingfors. Äntligen lite rutiner igen!

Och för det andra så är jag glad över ett projekt som jag och Melinda nu dragit igång. Det har legat och grott länge, och efter att vi bestämde oss för att köra igång har vi hållit lite på det, men nu får jag äntligen berätta. Vi har startat en plattform för estradpoesi i Svenskfinland! Ni hittar oss på adressen estradpoesi.ratata.fi, där det kommer komma upp poesi, ordkonst, tips, tricks och mycket mer. Är det en aspirerande poet som läser detta, och du vill bli publicerad på bloggen, så finns information om hur du tar kontakt i sidospalten. Detta ska bli så kul!

malin04.jpg
Bild lånad från estradpoesi.ratata.fi, där Melinda presenterar mig

I’ve been away for a while recovering from an operation, but now I’m coming back and I’m really excited. Partly because I get to go back to Helsinki and my apartment, and partly because me and my friend Melinda have started a platform for performance poetry at estadpoesi.ratata.fi

En jacka… Jackan!

Idag tog jag och Katarina oss ut för att leta höstjackor. Det var hon som tog upp det hela, och jag kände att jag ville hänga på, men att jag knappast skulle hitta nåt. Vi bestämde oss för att kolla loppisar. Ingen av oss hittade något märkvärdigt på det första stället, men på det andra hittade jag en kappa som jag fastnade för. Velade länge, ringde mamma, funderade lite mer och bestämde mig sedan för att om jag stått så länge med den kunde jag lika gärna köpa den. Detta gjorde min dag!

wpid-wp-1443384426505.jpg
Den blev det! Mitt första klädköp på vem vet hur länge…

Today I went out with Katarina to look for coats more fitting for the finnish fall weather. She didn’t find anything but I did, in a second hand-shop.  After a lot of thinking I decided to buy it. Made my day!

Underbart är kort!

Denna helgs fredag började med hälsostationsbesök och volontärarbete (vilket jag kommer berätta mer om sen för det är inte poängen här). Såhär i efterhand kanske inte världens roligaste början… MEN SEN:

Fick skjuts med bil mot Västra Nyland, destination Mjölbolsta utanför Karis. Och där väntade världens bästa Melinda ❤ Vi ses sällan, på grund av många olika orsaker, så när vi väl ses känns det alltid speciellt. Det bästa med att träffa M är att jag blir så lugn i hennes närhet. Hon bara finns där, full av sprudlande energi, fantastisk visdom och en närvaro som (nästan bokstavligen) skrämmer skiten ur mig. Men den närvaron, den är på samma gång så naturlig. Att bara veta att hon finns i mitt liv är ett stort stöd.

image
Underbart är kort? Fina M ❤ (bild tagen från Melindas Facebook)

Efter lite packande och funderande satt vi igen i bilen, nu med destination Ekenäs Höstmarknad. Där skulle M vara MC på BURKEN:s Pop-Up Poetry Jam. BURKEN: är ett öppet idélabb och en experimentell plattform för kreativ verksamhet i Ekenäs (källa: deras egen Facebook-sida), och de hade ett tält på marknaden. Jag var med som publik, och möjlig deltagare till Open Mic:en som skulle hållas i samma veva. På plats blev jag även hundvakt åt världens finaste Zambra, Melindas underbara lilla lurvboll. En bekantskap jag sent kommer glömma!

Kvällen gick väldigt bra, och jag vet att M var nöjd. Jag deltog i Open Mic:en, och tar med mig flera lärdomar från det uppträdandet. Vi fortsatte tillbaka mot Mjölbolsta, och kvällen övergick i natt medan jag och Melinda avhandlade ämne efter ämne. Paus för att sova, lite mera prat och hux flux var klockan 4 på lördag eftermiddag. Aarne, Melindas man gav mig skjuts till tåget.

image

Den här gången blev det grymt tight mellan vem jag var mera ledsen över att lämna, Melinda eller Zambra. Har aldrig träffat en finare hund. Jag är inte rädd för hundar på något sätt, men jag är inte heller van vid hundar. Med andra hundar kan jag känna av en viss osäkerhet, men inte med Zambra. Hon matchar verkligen sin matte på ett ofattbart sätt. Ultimat glädje och total närvaro!

Fina Zambra, hoppas vi ses snart igen!

The beginning of this weekend was spent in Karjaa, where I met a good friend of mine, Melinda. Together with her and her husband Aarne, we went to Tammisaari, because M was gonna be the MC for a Poetry Jam there. During the evening I was in the audience, I participated with a poem in the Open Mic and, totally unexpected, I became a dog sitter. Melindas adorable dog Zambra was left in my care, and we had a blast!

After the jam was over, we packed everything up and went back to Melinda and Aarnes place. The rest of the evening/night we talked, A LOT! The best part about meeting up with M is that even though we don’t see each other very often, we always pick right back up. She is very calming to be around and I wouldn’t trade these times with her for anything. I cherish them immensely, and she has been one of my fixed points in life for several years now. I feel very blessed to have met her!

And from now on I have two beings to miss in that place… Zambra really grew on me, and I don’t think another dog would be more fitting for M than her. They form an entity that is hard not to love. Hope to see them again soon!