La vie est belle

Nu sitter jag vid gaten på flygfältet. Cirka 10 minuter tills vi börjar boarda planet. Efter tre dagars non-stop jobb med skolan, en massa stress som magiskt dykt upp i mitt liv och oro över resan kan jag äntligen slappna av. Ja, själva resan har faktiskt också stressat en del, mest för att jag aldrig flugit helt själv och när jag har flugit så har det varit med skolan, så allt i biljettväg har sköts via skolan. Det börjar också vara ett tag sen jag flög sist, så jag kom på tusen och åter tusen saker som kunde hända för att jag inte skulle komma iväg till Paris. Några av dem kan fortfarande hända, men jag tänker att om jag i alla fall kommit såhär långt så kan jag tackla de problemen.

Och i Paris möts jag av allra finaste Sandra. Det börjar så sakta gå upp för mig nu. Jag ska åka till Pariiiiiiis!!!

Bild från när jag senast var till Paris. Sista året i gymnasiet, vi skulle försöka öva på vår franska. Men ingen ville prata franska med oss… Mina hashtags var kanske inte hundra procent on point, inte min skärpa heller!

Annonser

Laddar om

Kan inte säga att mitt humör gick upp mycket mellan i onsdags och fredagen. Jag tröståt chips och popcorn, och kände mig allt jämnt trött på hela situationen. På fredag hade jag igen tid till Vasa Centralsjukhus, till en plastikkirurg denna gång. Fick ett lite klarare svar, och kände mig lite bättre till mods. Före jag hoppade på tåget gick jag runt i butiker med min kära far. Vi hittade massor av olika saker, och några följde med oss ut ur butiken. Vi snubblade också in på Anttila just före jag skulle till tåget och jag hittade världens coolaste taklampa, som var på massiv rea. Den fick hänga med hem!

Något som ytterligare höjde humöret var att jag skulle få gå på Svenska Teatern senare på kvällen. Kanske inte världens bästa planering när tåget anlände till Helsingfors en halvtimme före föreställningen skulle börja, men vad kan man. Det var, trots lite stress före, en väldigt rolig upplevelse och jag kommer skriva ett skilt inlägg om det senare.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag har jag mest tagit det lugnt. Mötte sedan upp fina Eemi som kom från Jakobstad, och vi fortsatte hem till honom i Lovisa. Jag blev bortskämd med pizza och metrilaku, meterslakrits rakt översatt. Vet faktiskt inte vad det heter på svenska… Det är i alla fall en av mina stora guilty pleasures. Helt sanslöst gott! Sen har vi kollat på Melodifestivalen och finalen av UMK. Ska ladda batterierna här till imorgon, sedan har jag några dagar skola och på torsdagen sticker jag till Paris!!! Har fortfarande inte riktigt fattat det!

Steg fram och steg tillbaka

Tog en ofrivillig bloggpaus. Mitt liv vändes lite upp och ner. Försöker vända det på rätt köl och hitta ny kurs. Det blev lite mycket på en gång. Just nu sitter jag i kantin på Vasa Centralsjukhus och väntar på att klockan ska bli min tur. Såret efter min pilonidalcysta bråkar igen, och det gör mig så trött. Var mentalt färdig med detta i januari, men icke.

Har mina förhoppningar och önskningar om en lösning på detta, men vem vet var det kommer sluta. Jag är dock fullt på det klara med att jag kommer lägga mycket mer energi till detta än vad jag egentligen skulle ha lust eller möjlighet till. Det märkte jag i slutet av förra året, att fast jag inte gjorde så mycket på dagarna kände jag mig ändå rätt färdig på kvällen, både mentalt och fysiskt.

När mamma konstaterade det oundvikliga, att såret blivit större på sistone snarare än mindre, var min första tanke ”Jag har inte tid”. Men vem har det någonsin? Man får bara lova att hitta den någonstans…

Min morgon i siffror

Dagens skola börjar 12.30, vilket skulle inneburit sovmorgon för mig. Men eftersom jag hade fått tid till hälsovårdsstationen kl 08.15 var jag tvungen att säga tack men nej tack till sängen. Kvällen före. Alarmet ställt på 07.15, dags att sova. Den sista tid jag minns att jag sett på klockan är 02.49. Så när alarmet ringde, måste jag stängt av det i sömnen. För det jag vaknar av är Katarina i dörren som frågar om jag inte skulle iväg till hälsostationen nu på morgonen. Hjärtat i halsgropen. Vad är klockan? 07.36. När åker bussen? 07.48. Mysigt läge!

Var med om en punktlig busschaufför för en gångs skull, vilket inte var så kul eftersom jag var sen. Så jag missade bussen och kom för sent. Tio minuter, så inte hela världen, men aldrig kul. Efter denna morgon känner mig ganska trög, och skulle helst ha krupit tillbaka ner i sängen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu ska jag snart hoppa i andra kläder och gå till bussen så jag slipper missa även den. Ska hinna till cor-huset för att köpa halarmärken från både studerandekåren och min ämnesförening, och sedan ska jag och My äta innan lektionen. Detta med halarmärken har jag inte lagt så mycket tanke på tidigare, men nu då halaren båda anlänt och använts är jag rätt taggad!

Huvudtrassel

Det finns ingen tid någonstans. Väljer jag att göra en sak, blir en annan lidande. Väljer jag att göra en tredje blir de två första ogjorda. Det snurrar på i en evighetscirkel. Ibland är jag orolig över att jag valde fel. Andra gånger sänder jag inte saken en tanke. Det känns som att jag lever flera parallella liv och inte riktigt lyckas med något av dem. Jag borde organisera mitt rum innan jag kan organisera mitt huvud. Eller mitt liv. Sitter och undrar hur folk lyckas med sina liv. Hur man är vuxen. Och hur i hela friden jag ska lära mig finska. Jag är trött konstant, fast jag sover åtta timmar per natt och inspirationen visar sig inte alls. Försöker ta mig ut och vara social, men märker ändå att jag är snäppet för introvert för att komma någon vart. Är ord- och grammatiknörd i min tystnad, för jag orkar inte upplysa människor med min kunskap konstant. Sitter och minns tillbaka då bloggandet gick så snabbt att man knappt tänkte på det. Försöker stöka undan disken som bara förökar sig.

Ibland lämnar jag bara sittande med blicken stirrande i väggen och huvudet helt tomt. Men jag blinkar några gånger, fyller huvudet igen och fortsätter. För allt löser sig nog. Så länge jag tar en liten paus med varm choklad, så att jag orkar fortsätta. Då löser sig allt.

Vardagsproblem

Mitt största problem i vardagen just nu har blivit mat. Jag har det lite kämpigt med att hitta recept och idéer till god vegetarisk mat. Inte för att jag saknar utbud på recept, mera för att jag tydligen är en mycket kräsnare vegetarian än vad jag var köttätare. Vem skulle kunnat gissa det? Vissa dagar orkar jag inte ta kampen, och det slutar med att jag äter typ, nudlar.

I onsdags hittade jag dock en sida som heter Jävligt gott, och där fanns en hel del recept som tilltalade mig. Via sidan upptäckte jag också att det finns något som heter fejkon (fejk bacon), att Hälsans Kök som gör t.ex. soja nuggets är suspekta och att idérikedomen bland vegetarianer och veganer tydligen inte har någon ände.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Istället för att strö riven ost ovanpå som det står i receptet, tärnade jag mozzarella och använde det. Gott!!!

Onsdagens middag bestod av Pastagratäng med tomatsås och mozzarella. Den blev väldigt god, men jag lyckades göra den lite för kryddstark för min smak. Vilket gjorde att den kanske inte kändes lika lockande igår, men när den fått sätta sig ordentligt och varit i kylskåp blev den lite mildare. Samtidigt som jag hittade detta recept hittade jag några fler att prova. Kanske jag får lite medvind i matlagningen nu!


I’m having a bit of a hard time finding tasty vegetarian recipes, so there has been a lot of noodles on my plate lately. But this wednesday I found a blog that gave me inspiration, and I hope things might be turning around for me. I would never have thought that I am a more picky vegetarian than I was a meat eater!

Månadssummering – Januari

Märkte att Nevnarien har börjat med veckosummeringar på sin blogg. Jag tyckte konceptet kändes väldigt kul, så jag tänkte börja med något liknande. Fast jag bestämde mig för att göra månadssummeringar istället.

Januari brukar vara en ganska blek och tråkig månad för mig. För även om det är kul med omväxlingen som årstiderna ger, så håller jag mig helst inne på vinterdelen av året. Mörkret brukar dämpa min kreativitet och filtar är mina bästa vänner. De största sakerna som hänt under denna januarimånad är att jag fick åka tillbaka ner till Helsingfors efter lång sjukledighet, att en liten tax flyttade in hos oss när min kämppis skaffade hund och att jag fick möjlighet att testa en ny kamera som högst troligen kommer flytta in hos mig på riktigt. Detta var också månaden då vi startade bloggen EstradpoesiFI!

Ögonblick från månaden
lux-helsinki-7
Årets Lux Helsinki kom och for. Jag kollade på bilder från fjolåret.
cold-war-m-4
En kall dag i början av månaden lekte vi med vatten ute.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi var ute på en promenad i det fina vädret medan jag var hemma i Österbotten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Så flyttade ju lilla valpen in också!
Saker jag tänkt på

∴ De säkraste platserna i en buss måste väl ändå vara de säten som är vända bak och fram? Då dunsar man ju bara in i sätet ifall chauffören tvingas nitbromsa… Eller?

∴ Quornfärs är definitivt något jag måste köpa mera av! Några paket sojanuggets skulle heller inte vara fel.

∴ Varför är det så mycket enklare att spara när man inte har några pengar? Måste allvarligt se över senaste månadens utgifter och antagligen halvera dem. Borde jag ens ha kontroll över mitt eget studielån?

∴ En större byrå skulle vara välbehövd.

Tips och annat kul

∴ EstradpoesiFI – Har helt glömt bort att berätta att vi numera även finns på Facebook! Dit kommer alla inlägg som vi publicerar upp, och i framtiden kommer kanske lite andra godbitar upp där, vem vet? Klicka HÄR så hittar ni dit.

∴ Duolingo – Blev tipsad om appen för någon vecka sedan. Skojigt sätt att bli bättre på olika språk, fast jag känner att den mera fungerar som en upprätthållare av språkkunskap än en regelrätt språklärare. Jag och franskan går oftast en daglig runda i alla fall!


A summary of my January, which has been pretty bleak and boring. Still, I got to move back down to Helsinki again after being on sick leave and a little dachshund moved in as well. And we started the blog EstradpoesiFI about performance poetry in Finland, mainly aimed at the swedish speakers but still trilingual!

En resa inuti en resa

Eftersom vi har förmånen att vara lediga både måndagar och fredagar ett tag framöver, bestämde jag mig för att ta tillfället i akt och åka hem till Österbotten. Klockan 21.30 i torsdags, efter ett något försenat tåg, stod jag alltså åter på österbottnisk mark. Möttes av min fina far, och resan bar av hem. Där väntade en lika fin mor, ett stycke bror och en lätt grinig katt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men jag konstaterade att en resa inte var nog, så jag bestämde mig för att jag skulle göra mitt liv lite mer Inception-likt. En resa inuti en resa, varför inte? Buss blev gårdagens färdmedel,och den tog mig till Jakobstad. Busschauffören hade det där stänket av humor som gör all interaktion trevlig, och han agerade berättarröst medan vi brummade norrut i Österbotten. Sånt som gör att en resa på något sätt känns snabbare och roligare än annars. Och i Jakobstad väntade ett stycke supermysig pojkvän. Vi hade planer på att mysa, baka pizza och så skulle jag få se hans lägenhet möblerad för första gången. Ungefär allt jag kräver av en dag.

Just nu ligger jag och slöar i Eemis säng med datorn. Eemi står i köket och diskar. Snart ska vi hoppa i bilen och sätta kurs mot Malax. Men först ska jag ha några vårrullar!


I decided to go visit my boyfriend in Pietarsaari while I was back home in Ostrobothnia for a long weekend. We made mozzarella pizza, cuddled and I got to see his apartment furnished for the first time. After a fun yesterday, I’m now lying in his bed bloging. Soon we’re leaving for Malax and I’m gonna get some spring rolls!

 

Insikter i slask och telefonberoende

Åh, detta väder! Fast jag verkligen inte gillar kyla eller snö, så kommer slask högre på listan. Allt blir vått, vid kalla nätter blir det halt och dessutom brukar slask vara associerat med grått väder. Då sjunker inspirationen verkligen till noll, på riktigt. Så även om jag inte gillar kyla det minsta, har jag kommit till den insikten att jag ändå skulle välja kyla över slask.

I början av veckan kom jag till en annan insikt också. En som kändes lite motig att konstatera. Jag är möjligtvis, helt lite, minimalt telefonberoende. Inte så att jag behöver sitta klistrad vid den varje vaken timme av dygnet. Mera så att den innehåller så många saker som påverkar så mycket i mitt liv. Och när jag trodde att batteriet gett upp i måndags, gick jag nästan i chock när jag märkte den påverkan telefonen har på mitt liv. Allt är inte nödvändigheter, men saker man blivit van vid och känner av när de är nära att försvinna.

  1. Internet. Jag har ännu inte kommit mig för att fixa internet ännu, så jag delar min telefons internet till datorn när jag behöver. Så ifall min telefon dör, har jag i princip inget sätt att komma åt samma information på datorn heller.
  2. Samtal och sms. Jag ringer och sms:ar inte så mycket längre, mest med familjen. Men när jag insåg att ifall något händer skulle jag inte kunna få hjälp eftersom jag inte har något sätt att ta kontakt, då kände jag mig rätt naken.
  3. Reittiopas/Reseplaneraren (App). Denna fixar allt mitt resande med kollektivtrafik i Helsingfors. Jag använder den till varje resa. Den berättar hur jag ska ta mig till nya ställen, den berättar när bussen till skolan går på morgonen, den har lärt mig förstå staden lite och hjälpt mitt lokalsinne enormt.
  4. Klockan. Jag kollar galet mycket på klockan från telefonen.
  5. Nyheterna. Eftersom jag läser HBL i digital version från min pappas konto, kan jag inte läsa nyheterna om jag inte har internet. Världen kunde vara nära att gå under, men jag skulle inte ha en aning. Typ.

Turligt nog för mig fixade sig problemet, och telefonen laddar nu som vanligt. Jag hade i och för sig hunnit formatera om hela telefonen före, vilket inte ens var lösningen på problemet. Men det löser sig.


This monday I had to realize that I’m a tad addicted to my phone. It refused to charge, and I immediately started to think of all the things my phone has an impact on. For example I share my internet on the phone with my computer, read the newspaper online, check what time it is and so on. I also came to think of the difficulty with having no phone in case of an emergancy.

Luckily the problem was solved. Not before I had formatted the whole thing, which didn’t even have any impact on the problem. But it was solved

 

Städtanten slår till!

Min inre städtant sitter rätt långt inne. Vi har ingen kommunikation överhuvudtaget och hon gör lite som hon vill. Men ibland har jag tur och hon väljer att titta fram när jag har både tid, ork och behov. Igår var en sådan dag. Jag kan inte säga att jag vaknade tidigt, tror att jag kom ur sängen först runt 11. Då kände jag mig ännu ganska slö. Men runt 13-tiden när jag höll på att diska, tittade städtanten plötsligt fram. Då blev det fart på kalaset!

I ett huj hade jag varit ut med soporna, tvättat ur våra sophinkar och plockat bort vagnen de står på, så att jag kunde skura under. Smutsigt värre! Jag fortsatte framåt bara. Dammsög, städade och organiserade i köket, gick och pantade flaskor, städade och organiserade vår skrubb, dammsög hallen och mitt eget rum, samt tvättade två tvättmaskiner. Under dagen hann jag också handla mat, bära ut all kartong vi sopsorterat och, hör och häpna, fotografera lite. Idag fick städtanten upp mig klockan 9. Jag har redan hunnit tvätta tre tvättmaskiner, och har planer på att få mitt eget rum organiserat. Sängkläderna ska bytas och jag ska också köra skovårds- och klädvårdsdag.

P1230037.JPG
Det hade kommit så fina iskristaller på glaset till vår balkong att jag var tvungen att ta en liten paus för att testa kameran. Ska försöka få den på bild med systemkameran också, skulle bli bra textur att spara!

Pust. Blir nästan trött av att höra på mig själv. När jag är klar ska jag ta en varm dusch, lägga ansiktsmask och testa ett nytt recept på varm choklad. Sedan ska jag poppa popcorn, ta på mig nytvättad pyjamas och krypa ner bland fräscha lakan för att se på serien Sherlock. Kan inte tänka mig en bättre belöning, varken åt städtanten eller mig själv.


My inner cleaning lady desided to come out yesterday, and she chose a very good day to do it. A big part of the apartment got a good cleaning, and I also organized our big closet. Today me and the lady are going to continue, by doing a lot of laundry and organizing my room. I’m also gonna look over my winter shoes, fix some clothes and change sheets in the bed. After I’m done, the reward will be a warm shower and a face mask, combined with hot chocolate, popcorn, my newly-made bed and an episode of Sherlock.