La vie est belle

Nu sitter jag vid gaten på flygfältet. Cirka 10 minuter tills vi börjar boarda planet. Efter tre dagars non-stop jobb med skolan, en massa stress som magiskt dykt upp i mitt liv och oro över resan kan jag äntligen slappna av. Ja, själva resan har faktiskt också stressat en del, mest för att jag aldrig flugit helt själv och när jag har flugit så har det varit med skolan, så allt i biljettväg har sköts via skolan. Det börjar också vara ett tag sen jag flög sist, så jag kom på tusen och åter tusen saker som kunde hända för att jag inte skulle komma iväg till Paris. Några av dem kan fortfarande hända, men jag tänker att om jag i alla fall kommit såhär långt så kan jag tackla de problemen.

Och i Paris möts jag av allra finaste Sandra. Det börjar så sakta gå upp för mig nu. Jag ska åka till Pariiiiiiis!!!

Bild från när jag senast var till Paris. Sista året i gymnasiet, vi skulle försöka öva på vår franska. Men ingen ville prata franska med oss… Mina hashtags var kanske inte hundra procent on point, inte min skärpa heller!

Annonser