Paris del 1 – ”Walks along the Seine”

Idag är det prick två veckor sedan jag kom hem från Paris. Dagen efter att jag satt fötterna på finsk mark igen, tuffade jag upp till Österbotten för att en gång för alla kurera mitt operationssår. Vilket alltså betyder sjukskrivning. Så under all denna tid som gått sedan det har jag bara tagit det lugnt, och drömt mig tillbaka till de härliga dagarna i underbara Paris!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi lät apostlahästarna jobba och gick på långpromenad en dag, mestadels längs Seine
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
”What’s in a name? That which we call a rose / By any other name would smell as sweet.” – Romeo & Julia

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA P3050063.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bron som syns i bilden med guldstatyer heter Pont Alexandre III, och den gav mig ett väldans huvudbry. Varför skulle fransmännen döpa en bro efter en rysk tsar? Vad hade han gjort för att förtjäna en bro? Wikipedia gav mig senare på kvällen svaret att tsar Alexander III var den som rodde i hamn den fransk-ryska alliansen år 1892. Så han fick en bro. En annan sak som Wikipedia också upplyste om, var att detta är bron som Rasputin försöker döda Anastasia på i den tecknade filmen Anastasia. Hon var förövrigt barnbarn till Alexander III också. Historialektionen slut och nyfikenheten stillad!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En lite mindre fotograferad del av Louvren

Verkligen så roligt att bara vandra runt utan någon tid att passa, och så skönt att slippa trängas runt de vanliga sevärdheterna som Eiffeltornet, Louvren och Notre Dame, vilka jag såg första gången jag var i Paris. Dessutom hade jag Sandra med mig, som fungerade som guide och det bästa sällskapet. En blandning av hälften local och hälften Finlandhemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En bild jag tog nästa dag, före vi hoppade på tåget ut till Versailles. Vi tog liksom igen all sevärdhetsträngsel där känner jag. Men bilder från den upplevelsen kräver sitt eget inlägg!
Annonser

La vie est belle

Nu sitter jag vid gaten på flygfältet. Cirka 10 minuter tills vi börjar boarda planet. Efter tre dagars non-stop jobb med skolan, en massa stress som magiskt dykt upp i mitt liv och oro över resan kan jag äntligen slappna av. Ja, själva resan har faktiskt också stressat en del, mest för att jag aldrig flugit helt själv och när jag har flugit så har det varit med skolan, så allt i biljettväg har sköts via skolan. Det börjar också vara ett tag sen jag flög sist, så jag kom på tusen och åter tusen saker som kunde hända för att jag inte skulle komma iväg till Paris. Några av dem kan fortfarande hända, men jag tänker att om jag i alla fall kommit såhär långt så kan jag tackla de problemen.

Och i Paris möts jag av allra finaste Sandra. Det börjar så sakta gå upp för mig nu. Jag ska åka till Pariiiiiiis!!!

Bild från när jag senast var till Paris. Sista året i gymnasiet, vi skulle försöka öva på vår franska. Men ingen ville prata franska med oss… Mina hashtags var kanske inte hundra procent on point, inte min skärpa heller!

Jag är inte superwoman!

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Planen var att ta ett relativt tidigt tåg ner till Helsingfors, hoppa på bussen hem och hinna handla innan affären stänger klockan 18. Sedan skulle jag ännu ha bra med tid för att åka in till centrum igen och se sista dagen av Lux Helsinki, en ljusfestival som ordnas i början av januari varje år. Förra året åkte jag och Sandra från Karis till Helsingfors för att se det, och det var verkligen en upplevelse! Därför ville jag inte missa det i år.

lux-helsinki-3.jpg
Förra årets stora höjdpunkt för mig var definitivt Time Lapse Plant på Medborgartorget! Fotovänligt och supercoolt!

Det tog dock inte så länge efter att jag kommit till Helsingfors före jag fick inse att mina planer inte skulle gå vägen. Efter operationen har min kondition dykt i botten, så kombinationen dålig kondition + många backar + tunga väskor gjorde att jag var helt slut när jag äntligen nådde lägenhetsdörren. Med blodsmak i munnen och allt. Dessutom hade klockan tickat till 18.10, så att hinna och handla fick jag bara glömma.

Sånär jag väl hämtat andan kände jag ingen lust att ta mig tillbaka ut i kylan. Jag fick istället bittert inse att jag inte är superwoman just nu, om jag nu någonsin varit eller kommer bli. Kvällen blev bättre mot slutet, för helt plötsligt bjöds det på guldchampagne och trevligt sällskap. Idag öppnade jag mappen med bilderna från förra året och fick nostalgi. Vi hade verkligen kul den kvällen. Många av installationerna hamnade på bild, men de flesta var bäst i verkligheten.


My sunday became a real disappointment when I had to see myself defeated by my very heavy suitcase. I had to drag it uphill a long way to get to the apartment, and after the operation I’m not in the best of shape. The fatigue afterwards resulted in me being too tired to go watch Lux Helsinkis last day. No superwoman here! So in nostalgia I descided to look back on when I went last year with a friend, and the evening ended better than it started, with golden champagne and good company.