Steg fram och steg tillbaka

Tog en ofrivillig bloggpaus. Mitt liv vändes lite upp och ner. Försöker vända det på rätt köl och hitta ny kurs. Det blev lite mycket på en gång. Just nu sitter jag i kantin på Vasa Centralsjukhus och väntar på att klockan ska bli min tur. Såret efter min pilonidalcysta bråkar igen, och det gör mig så trött. Var mentalt färdig med detta i januari, men icke.

Har mina förhoppningar och önskningar om en lösning på detta, men vem vet var det kommer sluta. Jag är dock fullt på det klara med att jag kommer lägga mycket mer energi till detta än vad jag egentligen skulle ha lust eller möjlighet till. Det märkte jag i slutet av förra året, att fast jag inte gjorde så mycket på dagarna kände jag mig ändå rätt färdig på kvällen, både mentalt och fysiskt.

När mamma konstaterade det oundvikliga, att såret blivit större på sistone snarare än mindre, var min första tanke ”Jag har inte tid”. Men vem har det någonsin? Man får bara lova att hitta den någonstans…

Annonser